Carl Oscar Kylberg, född 23 september 1878 på Vasängen i Fridene församling, död 6 januari 1952 i Stockholm, svensk konstnär och representant för Göteborgskoloristerna. Carl Kylberg var son till kontorschef Gustaf Kylberg och friherrinnan Eleonora von Essen och storebror till konstnären Erik Kylberg. Hans fastrar och farbror var konstnärerna Regina Kylberg-Bobeck, Marina Kylberg och Hjalmar Kylberg. Farfadern Lars Wilhelm Kylberg var konstnär vid sidan av lantbruket på familjegodset Såtenäs i Västergötland. Kylberg studerade först vid tekniska skolan i Stockholm och i Berlin för att bli arkitekt men övergick till måleri omkring 1900. Han studerade under en tid vid Valand i Göteborg som elev till Carl Wilhelmson. Hans verk kännetecknas ofta av ett glödande oljemåleri med starka färger och han avbildade ofta landskap och figurkompositioner på ett avskalat man??r. Under senare delen av sitt konstnärskap skapade han en mängd religiösa motiv. Kring 1930-talet fick han sitt genombrott och han kom att ställa ut, förutom i Sverige även i Köpenhamn, Paris, London, Budapest och i USA men hans måleri var för många provocerande och 1938 gick regeringen in och stoppade ett köp av målningen Uppbrottet för Nationalmuseum i Stockholm. En av hans mest välkända målningar är Hemkomsten från 1938 som hänger på Göteborgs konstmuseum och som föreställer ett skepp i silhuett mot en nästan brinnande gul himmel och ett rödfärgat hav. Denna målning förevigades också 1978 på ett svenskt frimärke av valören 90 öre. Sedan 1980-talet har många av hans tavlor sålts för rekordpriser vid olika internationella konstauktioner.   Related Paintings of carl kylberg :. | den flygande hollandaren | detta e den stygge calle med en mossa pa sin skalle | figurer och trad | vantan | roda segel |
Related Artists:
Jacques Courtois
(also called 'il Borgognone' or Giacomo Borgognone) (1621 - 20 May 1676?) was a French painter. He was born at Saint-Hippolyte, near Besançon. His father was a painter, and with him Jacques remained studying up to the age of fifteen. Towards 1637 he went to Italy, was received at Milan by a Burgundian gentleman, and entered, and for three years remained in the French military service. The sight of some battle-pictures revived his taste for fine art. He went to Bologna, and studied under the friendly tutelage of Guido Reni; thence he proceeded to Rome, where he painted, in the Cistercian monastery, the "Miracle of the Loaves." Here he took a house and after a while entered upon his own characteristic style of art, that of battle-painting, in which he has been accounted to excel all other old masters; his merits were cordially recognized by the celebrated Cerquozzi, named Michelangelo delle Battaglie. He soon rose from penury to ease, and married a painter's daughter, Maria Vagini; she died after seven years of wedded life. Prince Matthias of Tuscany employed Courtois on some striking works in his villa, Lappeggio, representing with much historical accuracy the princes military exploits. In Venice also the artist executed for the senator Sagredo some remarkable battle-pieces. In Florence he entered the Society of Jesus, taking the habit in Rome in 1655; it was calumniously rumoured that he adopted this course in order to escape punishment for having poisoned his wife. As a Jesuit Brother, Courtois painted many works in churches and monasteries of the society. He lived piously in Rome, and died there of apoplexy on 20 May 1676 (some accounts say 1670 or 1671). His battle-pieces have movement and fire, warm colouring (now too often blackened), and great command of the brush, those of moderate dimensions are the more esteemed. They are slight in execution, and tell out best from a distance. Courtois etched, with skill twelve battle-subjects of his own composition. The Danzig painter called Pandolfo Reschi in Italy was his pupil. His brother Guillaume was also a painter in Italy.
Charles Hazelwood Shannon
English painter, printmaker and collector , 1863-1937 English artist, was born at Sleaford in Lincolnshire, the son of the Rev. Frederic Shannon. He attended the City and Guilds of London Art School (then known as South London School of Technical Art, formerly Lambeth School of Art), and was subsequently considerably influenced by his lifetime partner Charles Ricketts[2] and by the example of the great Venetians. In his early work he was addicted to a heavy low tone, which he abandoned subsequently for dearer and more transparent colour. He achieved great success with his portraits and his Giorgionesque figure compositions, which are marked by a classic sense of style, and with his etchings and lithographic designs. The Dublin Municipal Gallery owns his circular composition "The Bunch of Grapes" and "The Lady with the Green Fan" (portrait of Mrs Hacon). His "Study in Grey" is at the Munich Gallery, a "Portrait of Mr Staats Forbes" at Bremen, and a "Souvenir of Van Dyck" at Melbourne. One of his most remarkable pictures is "The Toilet of Venus" in the collection of Lord Northcliffe. Several of his portrait works are on display in the National Portrait Gallery in London. Complete sets of his lithographs and etchings have been acquired by the British Museum and the Berlin and Dresden print rooms. He was awarded a first-class gold medal at Munich in 1895 and a first-class silver medal in Paris in 1900.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.